Äldreomsorg Månadens gästblogg

Susanne Rolfner Suvanto gästbloggar: Vem vill jobba i äldreomsorgen?

Det finns två saker som jag förstått får människor i min omgivning att studsa till. Det ena är när jag säger att det inte finns några enkla jobb i vården och omsorgen om äldre personer.

– Men, säger många, det finns så mycket serviceuppgifter som att städa, diska och gå på promenad? Är det inte bättre att använda undersköterskorna till de mer kvalificerade uppgifterna?

Ja, det är en mycket rimlig tanke men dessa uppgifter görs i ett sammanhang, tillsammans med personer som kan ha många olika behov. Det är mycket svårt om ens möjligt att dela upp olika sysslor i mötet med den som behöver vår vård och omsorg. Och ibland tror jag dessutom att vi talar mot oss själva.

I nästan alla statliga satsningar så har kompetenshöjning varit ett av huvudmålen. Att fler ska bli undersköterskor. Och så har det varit för att vi sett nödvändigheten av utbildning för att uppnå en högre kvalitet. Betyder det att jag ringaktar den som inte har en formell utbildning. Nej, det betyder det inte, men jag tror att den som arbetat ett tag i vård- och omsorg själv ofta känner ett behov av att kunna mer. Med en ökad differentiering av arbetsuppgifter så tror jag dessutom att vi kommer minska kontinuiteten och öka antalet individer som besöker den äldre personen.

Det andra som jag säger och som verkligen får många att hicka till är att vi aldrig haft en bättre vård- och omsorg om äldre personer än vad vi har idag. När jag påstår det har jag t o m för första gången mött ett visst ”näthat”.

Men tänk efter, hur var det egentligen för 10, 15 – 20 år sedan? Vad gjorde vi då som vi inte gör nu och som vi vill tillbaka till? Tiden, säger många. Vi har inte längre tid.

Det är säkert så, men jag är inte så säker på att det var bättre förr. Jag började som undersköterska 1982 och blev sjuksköterska 1986. Jag arbetade på ett mycket välrenommerat boende men där nästan alla låg till sängs innan klockan 19.00. Vi var två undersköterskor på kvällen mellan 17.00 och 20.30 med, som det då hette, en avdelning, med 24 – 27 äldre personer. Det är skillnad idag, jag vill påstå det med bestämdhet. Och sedan dess har både arbetet och kunskapen utvecklats och förändrats. När det gäller bemötande och det relationella kan vi aldrig slå oss till ro och säga – nu är vi klara. Det måste erövras varje dag, om och om igen av var och en av oss.

Så vem vill arbeta i vården och omsorgen om äldre personer? Jag tror det är väldigt många och många gör det redan idag. Med ett tillgängligt nära ledarskap, med en god utbildning och tid för reflektion. Jag vill i alla fall att det ska vara så.

Alla som arbetar med äldre ska känna att arbetet ses som ett yrkeskunnande och inget som är oss alla givet. Och inte minst – att vara en del av en annan människas liv som en gäst och existentiellt sällskap.

Så tänker jag!

Susanne Rolfner Suvanto var regeringens särskilda utredare med uppdrag att ta fram förslag till en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. Utredningen ”Läs mig! Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer” är nu ute på remiss och PRO kommer att skriva ett yttrande över utredningens förslag. 

***

En gång i månaden bjuds en gästbloggare in på PRO:s blogg ”Rakt på”. Gästbloggarna står för sina egna åsikter i bloggen, som ibland kan skilja sig från PRO:s ställningstagande.

3 comments on “Susanne Rolfner Suvanto gästbloggar: Vem vill jobba i äldreomsorgen?

  1. Rolf Smedberg

    Susanne, det var bra det du skrivit. Jag har under ett antal år varit fritidspolitiker i kommunen jag bor och en del av det du har skrivit försökte jag med mina partikamrater driva men det var inte lätt. Speciellt när personalen hade så konstig syn på sitt arbete och de styrande inte ville lyssna.
    Nej, det var inte bättre förr, det som var bättre var framtiden.

    Gilla

  2. Susanne Rolfner har rätt, det var sämre förr! Även jag gjorde ett gästspel i äldreomsorgen inför min kommande sjuksköterskeutbildning, På den demens avdelningen fick patienterna stiga upp och gå till sängs enligt ett ”löpande band system” ingen frågade någonsin efter vad patienten själv ville!
    Vad är det som saknas idag? Vad skulle ökad kompetens göra? Väldigt mycket! är min bestämda uppfattning! Att själv kunna utvärdera sitt handlande! Att känna sig stolt över det man gör, att känna sig nöjd och glad när man går hem efter ett arbetspass! Vad kan vi alla andra göra för att uppvärdera undersköterskans viktiga arbete?Lyfta fram det goda i arbetet, berätta om det som är bra! Låt oss få höra berättas soliga historier från äldreomsorgen! jag vet att det finns!

    Gilla

  3. Zaidi Folias

    Så bra beskrivet. Framhåller alltid i pensionärsrådet att det är viktigt med att usk får och kan se helheten hos pensionären. Fel att plocka bort srbetsupphifter

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: