Försäkringsskyddet vid sjukdom och arbetslöshet har blivit urholkat och ålderspensionen används idag som ett generellt socialt skyddsnät för äldre som är sjuka och arbetslösa. När pensionsgruppen föreslår höjda åldersgränser i pensionssystemet tar de ingen hänsyn till de brister som finns i de övriga trygghetssystemen. Förslaget om att höja LAS-åldern från 67 till 69 innebär inte att de övriga trygghetssystemen följer med. Precis som idag kommer försäkringsskyddet att upphöra eller försämras vid garantipensionsåldern och senare följa den så kallade riktåldern när den införs.

De grupper som absolut inte vinner något på en höjd LAS-ålder är de som inte ens kommer att kunna jobba till 65, t.ex. de som är utslitna p.g.a. dålig arbetsmiljö eller de som vårdar en anhörig och därför måste sluta jobba – i de flesta fall är det kvinnor, som redan kan förvänta sig låga pensioner. Uttag av inkomstpensionen före 65 innebär inte bara att inkomstpensionen blir lägre utan också att garantipensionen blir lägre. Detta eftersom garantipensionen beräknas på den inkomstpension man skulle ha haft om man påbörjat uttaget vid just 65.

Sedan det nya pensionssystemet infördes med en flexibel pensionsålder har antalet som går i pension före 65 ökat från 9 000 till 100 000 personer. Tanken med pensionsgruppens förslag att höja den lägsta åldersgränsen från 61 till 64 år är att den utvecklingen ska motverkas, men de ställer inte frågan vilka det är som går i pension tidigt och varför de gör det.

Inspektionen för socialförsäkringen har undersökt vilka det är som pensioneras tidigt och deras siffror visar att det är mycket vanligare bland dem med låga inkomster. Det finns också ett tydligt samband mellan det ökade antalet tidiga pensioneringar och införandet av hårdare regler för att beviljas sjukersättning (Isf 2014:7).

Tidigare fanns möjlighet att bevilja sjukersättning utifrån särskilda skäl och där åldersfaktorn var det tyngst vägande. De som var över 60 år med nedsatt arbetsförmåga hade då något lättare att få sjukersättning. Även bedömningen av arbetsförmågan har blivit striktare. Nedsättningen av arbetsförmågan ska i princip var permanent och alla rehabiliteringsinsatser ska vara uttömda. Dessutom har tidsbegränsad sjukersättning avskaffats.

Även andra försäkringar har blivit urholkade. År 2008 införde den dåvarande borgerliga regeringen en tidsgräns för sjukpenningen, vilket gjorde att många blev av med sin sjukpenning och utförsäkrade trots att de fortfarande var sjuka och hade nedsatt arbetsförmåga. Den nuvarande regeringen med S och MP har visserligen avskaffat den här så kallade stupstocken. Istället införde de ett tak för antalet sjukdagar och Försäkringskassan har därför blivit hårdare i sina bedömningar av arbetsförmågan. Det har fått samma konsekvenser som stupstocken – fler människor blir utan sjukpenning. Eftersom ohälsan och sjukskrivningarna ökar med stigande ålder är risken stor att de hårdare bedömningarna drabbar många mellan 60 och 65. Den så kallade rehabiliteringskedjan finns dessutom kvar i oförändrat skick. Den har gjort det lättare för arbetsgivare att sparka långtidssjukskrivna och tvingar till och med sjuka att säga upp sig själva.

Under 2000-talet har antalet personer i åldern 60-64 år som får ersättning från sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt ekonomiskt bistånd från kommunen minskat med nästan 100 000. Det motsvarar antalet personer under 65 med ålderspension.

Trygghetssystem

Det tycks som att många människor tvingas att gå i pension tidigt för att ha någon försörjning trots att de får lägre pension. Vad händer när pensionsåldern höjs till 64 år och allt fler står utanför trygghetssystemen? Hur ska de som inte har möjlighet att jobba kunna försörja sig?

Det är otroligt dåligt att partierna i pensionsgruppen inte vill att social- och arbetslöshetsförsäkringen ska följa LAS-åldern. Ett sätt att motverka de ökade klyftorna är att ge sjuka och arbetslösa samma möjligheter att skjuta upp pensioneringen som de som har en anställning.

Det räcker därför inte att höja åldersgränsen i övriga trygghetssystem i nivå med LAS-åldern. Villkoren för att få ersättning behöver förändras så de över 60 har reella möjligheter att få ersättning vid sjukdom, arbetslöshet, arbetsskada o.s.v. Särskilt reglerna för sjukersättningen måste reformeras eftersom den är betydelsefull för att ge människor möjlighet att skjuta upp sin pensionering. Även arbetsskadeförsäkringen behöver förändras eftersom det är allt för svårt att få en arbetsskada eller -sjukdom godkänd – särskilt för kvinnor.

0 comments on “Pensionen – sjukförsäkring och a-kassa för äldre?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: